PVC står för polyvinylklorid. Enkelt uttryckt är PVC en typ av dekorativt plastmaterial. Dess kemiska namn är polyvinylklorid. Det är ett amorft termoplastharts tillverkat av vinylkloridmonomer genom polymerisation, plus vissa tillsatser (som stabilisatorer, smörjmedel, fyllmedel, etc.). Den har starka mekaniska egenskaper, utmärkt syra- och alkalibeständighet och en låg mjukningspunkt. Den är kemiskt stabil. Det används vanligtvis för att göra tunna plåtar, tråd- och kabelisoleringsskikt, tätningar etc.
PVC, även känd som polyvinylklorid, har en densitet på 1,4 g/cm³. PVC-plastdelar med tillsatta mjukgörare och fyllmedel har i allmänhet en densitet på 1,15-2,00 g/cm³. Styv PVC har god drag-, böj-, tryck- och slaghållfasthet och kan användas ensamt som ett strukturellt material. Flexibiliteten, brottöjningen och köldbeständigheten hos flexibel PVC ökar, men dess sprödhet, hårdhet och draghållfasthet minskar. PVC har goda elektriska isoleringsegenskaper och kan användas som ett lågfrekvent isoleringsmaterial; den har också god kemisk stabilitet. Men på grund av dess dåliga termiska stabilitet kommer långvarig uppvärmning att orsaka nedbrytning, frigöra HCl-gas och orsaka missfärgning. Därför är dess användningsområde relativt snävt, och dess driftstemperatur är vanligtvis mellan -15 och 55 grader Celsius.
PVC är i huvudsak en vakuumformad-film som används för ytförpackning av olika paneler, därför kallas den även dekorativ film eller självhäftande film. Det används i många industrier som byggmaterial, förpackningar och läkemedel. Byggmaterialindustrin står för den största andelen (60 %), följt av förpackningsindustrin och flera andra mindre-applikationer.
